Ryggens anatomi

Bild på ryggens muskulatur.

Ryggens muskulatur.

Ryggens stomme bildas av ryggraden och revbenens bakre delar. Ryggraden består av sju halskotor (cervikalkotor), tolv bröstkotor (thorakalkotor), fem ländkotor (lumbalkotor), korsbenet och svansbenet. Korsbenet består i sin tur av fem sammanväxta sakralkotor och svansbenet av fyra förkrympta svanskotor. Kotorna består av kotkropp och kotbåge. Mellan kotorna ligger mellankotskivor, diskar. Dessa består av en stram, bindvävsrik broskkapsel och en geléaktig kärna, vilket gör dem mycket stötdämpande. Centralt i kotpelaren finns ryggmärgskanalen, som omgärdar ryggmärgen. Normalt är ryggen, om man betraktar den från sidan, svagt kurverad med en svank (lordos) i länd- och halsrygg och utåtböjning (kyfos) i bröst- och korsrygg.

Människan ryggrad från vänster sida.

Människan ryggrad från vänster sida.

Den djupt belägna ryggsträckarmuskeln, musculus erector spinae, svarar för ryggens hållning och sidoböjning. Utmed ryggraden finns ett komplext system av kortare, tredimensionellt löpande muskler, som förbinder kotbågarnas tagg- och tvärutskott med varandra och som medverkar till sidovridningar kring kroppens vertikala rörelseaxel. Kappmuskeln (musculus trapezius) hjälper till att hålla upp huvudet och att lyfta axlarna. Den breda ryggmuskeln (musculus latissimus dorsi) medverkar till att sänka skuldergördeln och att föra armen bakåt. I nacken finns muskler i flera skikt.

Ryggens nerver kommer från ryggmärgsnervernas (spinalnervernas) bakre grenar. Dessa svarar för den djupa ryggmuskulaturens rörelser och hudens känsel inom bestämda områden (dermatom). Ryggens ytliga muskler försörjs av nerver som utgår från armflätan (plexus brachialis), som bildas av ryggmärgsnervernas främre grenar i halsryggen.

Ryggen har kroppens tjockaste hud med glesare fördelning av känselorgan (hudreceptorer) än andra hudområden. Detta gör att den är mindre känslig för beröring och smärta.

Ryggen försörjs med blod från kärl som avgår från stora kroppspulsådern. Det venösa blodet samlas upp i flätformigt anordnade vener, som breder ut sig utmed ryggraden.